Arbetsfri.

Har svårt att hitta min väg på denna sida. Jag fastnar i det femsinnliga lidandet när jag försöker få ut mitt budskap, vill så desperat få andra människor att se lidandet och hur vi totalt har tappat all riktning. Har svårt att acceptera att inte alla vill se lidandet, klamrar mig kvar i illusionen och spelar med i den. Det är slut på det nu.

Det mesta av mina tankar hamnar i den bok jag just nu skriver. Detta medie är för för stressande för mina tankar, bloggen har inget slut och därför har den heller inget liv. (Givetvis beror det på min förmåga att utnyttja mediet

Jag kom till en härlig insikt inatt. Jag är inte arbetslös jag är arbetsfri. Att kalla mig arbetslös är att förutsätta att jag behöver arbete för lycka. Vi går inte omkring och kallar oss cancerlösa utan friska, därför bör jag således vara arbetsfri inte arbetslös. Att överhuvudtaget identifiera sig med sitt yrke är ett påfund jag aldrig förstått mig på.

Varför reducera en medveten varelse till något så simpelt som ett yrke när vi har tillgång till all världens kunskap?

I vilket fall vill jag säga lycka till på resan som väntar oss, valet mellan kärlek och rädsla är enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0