uppbrottet

Du kan aldrig finna lycka om du har en vilja som strider mot naturen.

Vi människor har våra konstituerande gränser och din vilja måste vara inom dessa.

Om din vilja är att vara en fågel så kommer du aldrig vara lycklig eftersom du av natur är människa, samma sak gäller om du har en vilja att ha stor kuk och liten näsa när du av natur har välsignats med det omvända.

Om din vilja är att du och alla människor i ditt liv ska leva fullt lyckliga för evigt kan du aldrig vara lycklig, människans grundläggande natur är att vi oundvikligen dör. Livet har av natur sina dalar och toppar.

Utan dalar och toppar, utan kompletterande motsatser i alla dess former skulle vi inte uppleva. Ingen värme utan kyla, ingen dag utan natt, ingen glädje utan sorg och sannerligen inget liv utan död.

Slutresultatet av en vilja som strider mot naturen är oundvikligen lidande.
Acceptera människans begränsningar.
Acceptera det du inte kan förändra och förändra allt du kan till dina medmänniskors fördel.


Du kan aldrig finna lycka om du har en vilja som strider mot moralen.

Vi människor har alla inom oss en röst som berättar vad som är rätt och fel, vi har bara slutat lyssna på den. Om du önskar att ha mer och vara mer än dina medmänniskor så strider din vilja emot moralen (även naturen). Jordens resurser är inte begränsade och alla förtjänar att överleva. Ingen ska dö för att du ska kunna uppfylla dina begär.

Jag vill förtydliga att jag med moral inte menar det urvattnade begrepp som organiserad religion genom tiderna försökt kontrollera oss människor med.

Med moral menar jag att följa sin egna vilja, att gå sin egna väg utan att någonsin skada någon. Att aldrig stå på någons axlar eller uppfylla något åt sig själv på någon annans bekostnad, svag eller stark.

Inte en enda av oss människor är skapade för att följa utan vi är alla menade att leda våra egna liv.
Inombords vet vi innan vi agerar vad som är grundläggande rätt och fel i alla situationer och om vi lyssnar till detta behövs inga korrupta ledare, inga poliser.

Att två människor utövar fri vilja strider aldrig mot moralen, sex utan förtryck och av fri vilja kan aldrig vara fel.

Att följa naturen och moralen kräver mycket av en människa i dagens samhälle.

Det är var människas plikt att inte följa lagen i ett land där lagarna inte följer naturen och moralen.

Det är tillexempel en Amerikansk medborgares plikt att inte betala skatt, och således bryta mot lagen, när de pengarna går till att mörda oskyldiga barn.
Likadant som det var varje tysk pmedborgares plikt att revoltera mot Hitler när han utrotade en hel folkgrupp och startade krig i hela Europa.
Vi kan aldrig avtala bort vårt egna ansvar och på så sätt lura till oss lyckan, vi kan aldrig någonsin säga att vi bara bara följde order och den stora massans uppfattning av rätt och fel. Rädsla för konsekvenser mot oss själva som personer
kan aldrig hindra moral och rätt, en människa måste vara beredd att dö för det hon tror på om det behövs, annars är hon inte levande.

En vilja som bryter mot moralen har den effekten att vi inte älskar oss själva.
Dels visar vi genom att ta ansvar för oss själva och älska vår omgivning att vi, eftersom vi alla är förenade, älskar oss själva.

Men den största orsaken till att viljan måste vara i balans med moralen är för att om vi inte gillar vad vi ser när vi tittar inombords så slutar vi titta. Vi hittar på en egen falsk person och börjar subjektivt tolka all vår omginving, alla våra intryck och all information så att den ska passa in i denna falska person och slutgiltligen projicerar vi våra egna negativa sidor på alla andra så att vi aldrig ska behöva se dom i oss själva igen.

För att vara fri måste du vara din egna Herre, du måste konstant själv anpassa din vilja efter moralen och naturen.

De senaste månaderna har jag åter hört lockropen från skogens djup.

Den ropar att ute i skogen finns inga lagar och inga av samhällets krav, här är du fri att vara den du är, inga plikter, inget förtryck och inget lidande.
Pulsen av överlevnad kommer stärka dina sinnen och din moral.
Ensamheten kommer göra dig stark och enkelheten dig ödmjuk.

Jag har inte svarat på ropen ännu men längtan finns i mig.

En skog, ett tält och jag i en treenighet som utmynnar i personlig lycka och frihet.

Har svårt att hitta min väg på denna sida. Jag fastnar i det femsinnliga lidandet när jag försöker få ut mitt budskap, vill så desperat få andra människor att se lidandet och hur vi totalt har tappat all riktning. Har svårt att acceptera att inte alla vill se lidandet, klamrar mig kvar i illusionen och spelar med i den. Det är slut på det nu.

Det mesta av mina tankar hamnar i den bok jag just nu skriver. Detta medie är för för stressande för mina tankar, bloggen har inget slut och därför har den heller inget liv. (Givetvis beror det på min förmåga att utnyttja mediet

Jag kom till en härlig insikt inatt. Jag är inte arbetslös jag är arbetsfri. Att kalla mig arbetslös är att förutsätta att jag behöver arbete för lycka. Vi går inte omkring och kallar oss cancerlösa utan friska, därför bör jag således vara arbetsfri inte arbetslös. Att överhuvudtaget identifiera sig med sitt yrke är ett påfund jag aldrig förstått mig på.

Varför reducera en medveten varelse till något så simpelt som ett yrke när vi har tillgång till all världens kunskap?

I vilket fall vill jag säga lycka till på resan som väntar oss, valet mellan kärlek och rädsla är enkelt.

Den illusion vi kallar verklighet är påväg att rämmna.
Den finansiella krisen är inte över, den har inte börjat.

Den riktiga kraschen bör komma de närmaste månaderna,.
Världens stora finansiella institut är redan förlorade, enbart amerikanska skattepengar och kreativ redovisning håller dessa zombiebanker flytande. Vårat påhittade välstånd är just påhittat.
Vi gör pengar ur tomma intet och offrar vårt blod, vår svett och våra tårar för att några få rika familjer ska kunna ackumulera än mer pengar till sina redan överfulla kassakistor.

Våra korrupta ledare försöker desperat få oss att konsumera över våra tillgångar igen, så att deras korrupta system återigen ska fungera. Västvärlden ska konsumera, Afrika ska svälta, det är utgångspunkten i vårt ekonomiska system.

Jordens reusurser räcker gott till alla dess invånare, men de räcker inte långt när de ska tillfredställa så mycket girighet.

Vi våldtar dagligen vår jord. Denna fantastiska planet som skapar så komplicerat liv är döende. En planet som har kapacitet att skapa liv bör även ha ett immunsystem, den måste ha kapacitet att behandla denna cancersvult som har infekterat varje cell av dess kropp.

Om ni tittar inom er så vet ni att det är slutspel, att något stort och avgörande för hela mänskligheten kommer att inträffa under våran livstid, det är nu vi antagligen går under eller evolveras.

Se på det positivt, vi behöver en krasch och en omstart.
Om ni fortfarande kommer att försöka köpa er lycka med materiell tillgång så kommer ni inte klara av den förändring som är påväg, det kommer att krävas en frigörelse av era sinnen.

När allt har kraschat, när ekonomin ligger i ruiner så kommer världen fortfarande existera, vi kommer att finnas här och tillsammans kan vi överleva. Oändlig kärlek och personligt ansvar kommer att göra oss fria.

Inget kan komma ur kraschen som är värre än våra nuvarande liv.
Att behöva gå upp samma tid varje dag, vänta på samma buss, sitta vid samma rödljus, samma skrivbord, samma kollegor, samma kaffe, samma lunch för att komma hem till ett hem du aldrig hinner umgås i, en familj du aldrig hinner älska och en själ du aldrig hinner vårda.

Frukta inte vad som komma skall, ta emot dessa förändringar med öppna armar och börja ta ansvar för era egna liv redan nu.

Älska er själva och ni kommer finna att kärlek är svaret på livets gåta, kärlek är den enda sanningen.

Jag gick ner till stadsmissionen för att se hur jag kan hjälpa andra nu när tid är något jag har gott om.

Stadsmissionen kändes inte helt rätt då de har stadgar jag inte kan stå bakom, att neka en människa mat för att personen i fråga är berusad är ingen människosyn jag står bakom, att det dessutom drivs i kristen regi gör inte saker bättre då organiserad religion enligt mig är en styggelse.

Jag ville ändå ge det en chans så jag gick dit och frågade vad jag kunde göra för att hjälpa de hemlösa och utsatta i staden, inte hur jag kunde hjälpa stadsmissionen. Svaret jag fick var att det var fullt, det fanns inget att göra.

Min fru berättade då vad hon sett på stadsmissionens loppis här i staden bara några dagar tidigare.

En hemlös man hade med sig sitt barn och var på stadsmissionen för att låna gamla vhs band som barnet skulle titta på. Man kunde se glädje i barnens ögon, film är troligtvis inget barnet har tillgång till särskilt ofta. Då kommer en av kvinnorna som jobbar där fram och säger till mannen att han är portad, diskussion uppstår och kvinnan informerar högljutt att han ej är välkommen eftersom en kund tyckte att han var obehaglig.

Denna historia gjorde mig fruktansvärt upprörd, vad visar stadsmissionen för människosyn i detta läge?
Även om mannen nu var "obehaglig" vid tidigare besök så måste hänsyn tas till barnen.

Tänk er att man måste följa med sin missbrukarpappa till stadsmissionen för att låna VHS i en tid då varje klasskamrat har en egen dvd, tv, stereo, ipod och mobiltelefon. Att dessutom behöva bli förnedrad av de som påstår sig vilja hjälpa dig måste vara förödande.
Jag hoppas att det finns någon vuxen där ute som kan prata med detta barn, som kan förklara att han inte är mindre värd pga av sitt materiella obestånd.

En vuxen människa ska själv kunna inse att materiella ting inte är förknippat med lycka men för ett ensamt övergivet barn i en värld så absurdt genomsyrad av kommersialism måste det vara mycket svårt att finna sanningen på egen hand, särskilt då de inte har tillgång till information, bredband är en lyx ej menad för barn utan resurser.

Nej stadsmissionen har ingen medmänsklighet, i helgen går jag ner till systembolaget och börjar hjälpa de utslagna som samlas där, kanske kan jag finna pappan till barnet, något måste jag göra.